Tålamod, svarta tavlan och den ädla vita

Det har hänt något så fantastiskt, så underbart att jag ryser och får tårar i ögonen när jag tänker på det. Min blåögde själsvän har äntligen börjat lita på mig! Tänk, efter allt vi gått igenom så har han äntligen släppt in mig.
Och det har låst upp stängda dörrar, öppnat nya möjligheter och låter oss dansa, dansa på riktigt. Nu leker vi och han känner på sin nyfunna styrka och stolthet, och tänk vilken kraft han har, min vackre vän! Så som jag alltid vetat att han har därunder alla skyddsmurar, men som jag ibland nästan tappade hoppet om att hitta igen. Tålamod lönar sig, och det var värt all tid som jag gett honom, och mer därtill, mycket mer. Han är mina drömmars häst.

På min svarta tavla i stallet står det här att läsa efter dagens ridpass:

"GALOPP kräver stabilitet i bäckenet för att hästen ska kunna organisera sin kropp in till den.
En häst som inte skjuter jämnt med sina bakben saknar både den styrka och stabilitet som krävs.
DET JÄMNA PÅSKJUTET
Tränsbett är det verktyg vi använder för att skola påskjutet."

Och så lite kort på min underbara lilla vita ponny. Hon är en sagoponny och jag är så tacksam över att få ha henne hos mig.




Vi önskar er alla en Glad Midsommar!

Äntligen!

Nu är den äntligen äntligen utgiven! Ewas första bok.
"Kvinnor i Kalix och deras hästar"
Och Ewa har lyckats med det fantastiska att verkligen göra den så att den speglar henne själv. Personlig, starkt berörande, med en stor kärlek till hästar och människor och med djup kunskap om bägge.

Kalix och dess underbara människor

Det är något visst med Kalix och dess människor. Raka, rättframma, härliga, varma och färgstarka. Där skulle jag kunna trivas. Jag ville aldrig gå och lägga mig i fredags och hade jag inte behövt någon sömn alls så hade jag följt med ut och ridit i midnattssolen, tänk vilken magi. Och inte ville jag åka hem i lördags, tänk vilken förmån att få bara vara med alla dessa underbara människor som samlats på en plats för ett kort tag.

Här kommer lite bilder från helgen. Tack snälla snälla Liz som fotade och fotade med min kamera!

Bågskytteträning


Skål i champagne för att fira utgivandet av Ewas bok!




Presentation av de mänskliga deltagarna i clinicen och uppvisningen.


Härliga Hanna och hennes fina Pärla.


Emil rider Lotus för första gången. Kvällen innan träffades de för första gången och Lotus tyckte att det här med pil och båge var bland det läskigaste som finns. Syns det nu? :-) Det är tecknet på kunskap och känsla, att få det som är svårt att verka lätt.


Ida och hennes maffiga Mustang. I Spanien piafferar dom sina PRE-hästar på trätrummor för att höra takten tydligare, i Sverige piafferar vi våra Nordiska Ridhästar på trädörrar.


Arigel tyckte att stona som gick i en hage två meter från ridbanan var vackra....


Inga med sitt halvblodssto Majan och Lena med sin Chateau. Deras berättelser kan ni läsa i Ewas bok. Jag skriver mer om den snart. De galoppiruetter som Inga visade med sin Majan är bland de mer imponerande jag har sett. Hatten av. :-)


Anette har precis påbörjat skolningen av och resan med sin PRE Marino.


Varma Anki och hennes vackre Lotsen.


Glädjespridaren Nina och hennes vackre Farilillio. Nina syr otroligt vackra saker och kläder, som kjolen nedanför. Hennes hemsida kommer att finnas som länk från min hemsida så fort den blir klar.




Annika med sin Rigel är den nyaste beridareleven. Välkommen i skaran Annika! :-)



Ewa hade tyvärr en förkylning i sitt stall och vågade inte ta med sina hästar. Därför fick hon låna Lena Lindfors vackre Borkmaggen, som för övrigt har samma pappa som min Arigel.


Tack snälla Susann för att du filmar allting! Du gör ett kanonjobb!


Tack till er alla för en kanonhelg med inspirerande samvaro, många goda skratt och härliga energier!

En underlig kväll

Igår kväll var en sådan där kväll när älvorna dansar över lägdorna och diset ligger i luften. Tyst och stilla. När jag ställt in alla hästar och släckt och stängt i stallet och var på väg in så kollade jag utöver betena och döm om min förvåning när det står något i en av hagarna! "Vad i hela världen! Har jag blivit alldeles galen och glömt en av hästarna ute??" Jag tvärstannar och stirrar. Varelsen i hagen stirrar lika stint tillbaka på mig och då ser jag att det är en älg. Han spatserar runt en liten stund inne i hagen och vänder sedan och travar rakt igenom alla mina stängsel, ut på grusvägen och sedan in i skogen igen.
Tänk att jag inte lärt mig att använda mobilkameran än, tänk att få ett kort på den synen!
Nu blir det till att laga stängsel.
Det var inte jag som hade blivit alldeles senil i alla fall, tack och lov!

Dagens tankekort

"Det är ofta drömmen som har ett värde."


Så sant. Och drömmar har jag många. Jag går längs min egen väg och ser med nyfikenhet var den leder mig. Hittills har den lett mitt liv till oanade möjligheter. Mitt liv överraskar mig och jag har gett upp att försöka gissa var min väg kommer att bära mig. Det enda jag vet är att jag måste lyssna till min känsla och gå den själv, in i en framtid som blir så mycket mer spännande för att jag inte vet hur den kommer att se ut. Mina drömmar är mig värdefulla följeslagare på vägen.
Genom dom kan jag uppleva så mycket. Som känslan av de tunga runda smideshandtagen i mina händer när jag sakta öppnar de höga portarna som leder in i mitt ridhus av glas inne i skogen, ljudet av de tunga dörrarna som tyst glider upp, texten som står skriven ovanför portarna, ljuset som strilar in genom de stora fönstren och dansar på golvet av sand, lukten av ridhussand och solvarm skog utanför.
Kanske är det inte dit mitt liv kommer att leda mig, men genom drömmen har jag fått uppleva den känslan. Och däri ligger drömmens värde.

Vemod

Nu lämnar min underbara praktikant Victoria mig och går vidare på egna ben in i vuxenlivet. Det känns oerhört vemodigt, jag har vant mig så att ha henne här till hjälp och att utbyta tankar med. Ett avsked är det väl egentligen inte, snarare en övergång in till något nytt. Jag hoppas naturligtvis att hon fortsätter vara här ibland, men det blir nog inte lika mycket. Ett vemod över det som man lämnar och samtidigt förhoppningar på vad som komma skall. Kanske kan vi någon gång genomföra våra planer.
Det har varit ett rent nöje att ha henne här. Hon har börjat glänta på locket till det magiska, till att rida med tankens kraft och i måndags satt jag här och kollade på när hon red min mäster och bara njöt. Tack för den här tiden, käraste Victoria!