En ny vän

Så är det nu klart, den fantastiska själ som flyttade hit innan jul kommer att bo kvar här på gården. Hans Människa fortsätter att äga honom, men han kommer att bo kvar här ett bra tag framöver. Och jag är så glad över möjligheten att få umgås med honom, han är otroligt speciell och betyder mycket i mitt liv.
Bara att leda honom in och ut ur hagen är en hel upplevelse. Hans tid går i en annan takt och tillåter man bara sig själv att slappna av och sjunka ned i hans tid så kan man få se världen ur ett helt annat perspektiv. Vi kan stå stilla länge och betrakta en glittrande snöflinga eller spana in i horisonten. Vad man kan få se där, om man ser det ur hans ögon det är det bara dom som har stannat till och lyssnat som vet. Han ser saker som vi inte har förstånd uppfatta, han ser världen på ett djupare plan. Och tänk, det mest fantastiska är att han tar mig med bara jag låter honom.

Mycket har förändrats i mitt liv sen han kom hit. Jag har ställts vid vägskäl och ändrat min åskådning på världen och mig själv. Processer har satts igång som lett mig in på vägar som jag inte vet var dom leder.

I Fullmånens magiska ljus...

Det var en magisk kväll igår, fullmånen var så ljus, så klar. Inga lampor behövdes, jag såg klart ändå. Och ändå såg min välkända gård lite annorlunda ut i månens sken, lite mystisk och magisk. Månens kalla blåa ljus speglades i snön och tycktes lysa upp hela världen, fick snön att glittra och glimra och spelade med skuggorna. Jag kom att tänka på de gamla sägnerna om månens kraft, om gudinnan och modern. Kelterna dyrkade både gudinnan, månen, och guden, solen, lika högt. Gudinnan var också förknippad med jorden och guden med himlen. Båda behövdes, sida vid sida och naturen vördades. Balans.
Vår jord skulle behöva lite av den balansen återigen.