fredag 7 oktober 2011

Första vinterdagen

Ja, gott folk, enligt Bondepraktikan är det faktiskt den första vinterdagen idag och nu har hästarna fått flytta upp till sina vinterhagar från betet och börjat sova inne igen. Dom har haft en ovanligt lång härlig betessäsong i år, det är nu sex månader sen dom fick bli utehästar. Jag kommer ihåg april som var ovanligt varm och solig, helt underbart väder var det och inga insekter hade vaknat till liv ännu så hästarna fick börja sova ute redan då. Och stora betet nere på änget som vi kallar det har nu efter flera års slit med att röja sly och öppna upp den totalt igenvuxna marken blivit en helt underbar hage. Varierad terräng med både skog, raviner, öppna ängar, gläntor och björkängar där gräset växer under de glesa träden. Där nere har dom verkligen trivts, hästarna. Och jag också för den delen, sommarkvällar som varit nästan magiska när jag gått omkring därinne i denna vackra natur och letat efter hästflocken för att kolla till dom och säga godnatt.
Vi har drömmar som eventuellt kan gå i uppfyllelse snart om att få köpa mer mark som angränsar precis till gården. Det är också totalt igenslyad betesmark, men som med några års hårt jobb kan bli ett lika vackert naturbete. Går allt som jag vill med det så kommer nog Arigel få ta det betet alldeles själv, det skulle nog passa honom perfekt.

Även fast Bondepraktikan nu talar om den första vinterdagen så tycker nog jag i alla fall att det fortfarande är höst. Löven glöder i olika färger och naturen visar upp det där lite slitna, förfallna vemodet som jag är så kär i. Nu är tiden att plocka fram härliga varma kläder, tjocksockar, halsdukar och mysiga mössor. Tid att tända ljus, plocka fram mjuka filtar och elda i kaminen.
Men för mig är det också tiden att drömma om grus. Lastbilslass efter lastbilslass med grus. Hagarna är fulla med lera och hästarnas ben blir ju därefter. För att försöka göra något åt symptomen -leriga ben- så håller jag just nu på att fundera på en uppbindningsplats precis utanför stalldörren där jag kan spola av dom på kvällarna åtminstone. Men för att göra något åt orsaken så behöver jag grus. Massor och massor med grus.
Inom trädgårdsvärlden så varnar man alltid för att blanda ut lerjord med sand, för då blir det hårt som cement och ingenting kan växa särskilt bra. Men en elev har kommit på den briljanta idén att använda den kunskapen och helt sonika kört ut massor med sand där det var som värst lerigt och det fungerade faktiskt riktigt bra. Sanden blandade sig med leran och marken blev väldigt hård och fin. Betydligt billigare och enklare än att gräva ur leran, lägga markduk och fylla upp med grus. Så igår var jag och pratade med en granne som har eget sandtag om han skulle kunna köra hit något lass när han har tid. Nu går jag och kollar på hagarna och längtar efter att höra ljudet av en lastbil på vägen...

Igår hade jag en intressant start på morgonen förresten. Jag kollade ut genom fönstret när jag klev upp och insåg att Mosilver, som är hingst, var inne i hagen hos den stora hästflocken med fyra valacker och ett sto... Vis av tidigare misstag så såg jag till att slita på mig foglossningsbältet och sen linkade så snabbt jag kunde ner till hagen. Mornar är alltid värst innan jag gått igång mig för dagen. Men hela flocken var faktiskt förvånansvärt lugn när jag kom ner så jag tänkte att jag iakttar lite vad som händer innan jag gör något åt det. Jag har länge funderat på att släppa ihop Mosilver med någon av valackerna men aldrig riktigt vågat för att jag inte vetat hur han skulle reagera dom där kritiska första minuterna och nu när dom liks var bortgjorda så tänkte jag att jag måste ju kika lite på hur han beter sig i alla fall. Brage, sin vana trogen, försvarade Peppan och lät inte Mosilver komma i närheten av henne. Och det verkade han acceptera utan några större invändningar. Han gjorde några lama försök att få komma fram till henne men sen gick han och pratade med valackerna istället. Jag tror faktiskt att jag någon gång i framtiden kanske testar att släppa ihop honom med någon, men just nu kunde jag ju inte gärna lämna kvar honom där med ett sto i flocken som jag verkligen inte vill ska bli betäckt så efter några minuter så gick jag och tog ut honom därifrån. Han följde snällt med, men oj så ledsen han blev när han fick gå tillbaka till sin egen hage.. Jag ska ta mig en funderare på hur jag ska göra flockindelningen framöver, han skulle nog bli väldigt glad över lite sällskap och så bra som han ändå skötte sig så skulle det nog funka fint.

Ha det så gott!