Brrr...

-23 grader visar termometern och den sjunker stadigt... Det sägs att den här vintern ska bli den kallaste i mannaminne och den börjar ju onekligen på ett sätt som gör det troligt. Jag har redan ställt in mig på att inte börja tina upp förrän i slutet av mars någon gång. Det kommer att bli tungt att hålla igång alla hästar om den här vintern fortsätter så här. Jag klarar att rida en eller två stycken och sen måste jag in och tina upp mig ett bra tag. Det tar väldigt lång tid att rida alla på det sättet...
Det gäller att kunna konsten att klä sig. Jag har fått nya underbart varma skoterkängor i en för tidig julklapp, men jag har ett stort problem och det är att dom är för breda för stigbyglarna! Jag måste försöka komma på en lösning på det problemet, men jag är ju dessutom så petig med mina stigbyglar. Stigbyglarnas utformning är jätteviktigt för mig, jag vill ha den breda fotplattan som ger en helt annan känsla för hästen underifrån, i mina fotsulor. Dom flesta stigbyglar har för smal fotplatta. Jag vet att det finns trästigbyglar, det skulle ju vara superskönt att slippa ha metall runt fötterna. Kanske skulle det gå att bredda fotplattan på dom på nåt vis... Hmm, tål att funderas på.
Ansiktet är ju också en utsatt del som är svår att klä på. Jag fick ett tips idag om en rånarluva med bara hål för ögon och mun, en sån ska jag försöka leta rätt på. Problemet med halsdukar är ju att andedräkten blir instängd och fuktar hela ansiktet vilket gör det nästan värre än att vara utan.

En fantastisk själ kom hit igår, vi får se hur länge han stannar. Han har gått igenom mycket tufft i sitt liv och bor nu egentligen hos min kära vän. Han kommer att bo här ett tag framöver, så kan vi hjälpas åt att hjälpa honom. Han är en otrolig häst, vacker och mild. Mitt hjärta blöder för alla dessa underbara hästar som farit så illa av människors okänsliga behandling. Jag önskar innerligt att jag kunnat hjälpa dom allihop, men kanske får jag vara glad över de få som jag får en möjlighet att hjälpa.
Min helande häst Mosilver tar i alla fall hand om honom nu och hjälper honom igenom det här. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan mina fantastiska hästar, jag tror inte att jag skulle kunna leva utan dom. Jag får ibland frågan vad jag ska ha alla hästar till, och då svarar jag alltid att jag har dom för min själs skull. Dom är luften för min själ, vattnet och näringen som gör det möjligt för min själ att växa. Det är verkligen så.

Min älskade Ros ligger i mitt knä nu medan jag skriver, mina katter är min påminnelse om att ta det lugnt, njuta av livet och älska och ta hand om mig själv. Det är en påminnelse som jag behöver ganska ofta.

På tal om vargavintern så är jag väldigt glad att vi hann gräva om både avloppet och vattnet i år, nu behöver vi inte oroa oss över att det ska frysa i alla fall. Förra våren frös båda två och det, det var inte kul. Nu önskar jag bara att vi hade hunnit få ordning på värmesystemet också, men det får vi ta till sommaren. Just nu är det tofflor, filtar och mycket eldande i kaminen som gäller. Det är ganska mysigt med eld faktiskt, men det blir väldigt golvkallt och väldigt ojämn temperatur i huset. Vissa rum är varma och sköna, andra mindre. Jaja, det är inte hur man har det, det är hur man tar det. Och jag, jag är ganska nöjd med mitt liv faktiskt. :-)

Nu ska jag klä på mig för en arktisk expedition och gå ut i stallet. Eventuellt ska jag försöka rida någon häst, om vi inte frusit till is innan vi ens kommit igång. Ett ögonkast till på termometern och biten med ridningen känns väldigt tveksam...

Lev väl, rid väl och klä er väl!