Det var en magisk kväll igår, fullmånen var så ljus, så klar. Inga lampor behövdes, jag såg klart ändå. Och ändå såg min välkända gård lite annorlunda ut i månens sken, lite mystisk och magisk. Månens kalla blåa ljus speglades i snön och tycktes lysa upp hela världen, fick snön att glittra och glimra och spelade med skuggorna. Jag kom att tänka på de gamla sägnerna om månens kraft, om gudinnan och modern. Kelterna dyrkade både gudinnan, månen, och guden, solen, lika högt. Gudinnan var också förknippad med jorden och guden med himlen. Båda behövdes, sida vid sida och naturen vördades. Balans.
Vår jord skulle behöva lite av den balansen återigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar