I förkylningstider...

Jag som nästan aldrig blir sjuk har åkt på världens förkylning, en sådan där jättejobbig som gör att det är svårt att få i sig tillräckligt med luft. Jag känner mig som att jag haft syrebrist i en vecka nu... Dessutom har jag totalt tappat allt smak- och luktsinne. Och det är verkligen fel tillfälle på året att inte ha smak nu så här innan jul. I lördags var vi bjudna på julbord på Bruksgodset och det har jag sett framemot ända sen förra året vi var där. Fantastisk miljö och underbart julbord, med i princip bara hemlagat all mat. Det vattnas i munnen vid minnet av förra året... Och så känner jag inte ett dyft! Ingen smak, inga av dom härliga lukterna, ingenting! "Åhh, var den här saffranssillen god?" Tänk att sitta där och äta all den här underbara maten och så måste man fråga bordsgrannen hur det smakade. Snacka om att kasta pärlor åt svinen...

Sen har vi drabbats av stor olycka här på gården. Grane har gjort illa sig. Riktigt illa. Troligtvis har han lyckats sparka sig själv på framsidan av kotan på bakbenet och träffat med en brodd precis vid leden. Han hoppade på tre ben, jourvet kom ut och misstänkte punkterad led så det var till åka direkt in på kliniken på morgonen. Väl där fick han sövas ned för att kunna gå in och spola leden. Då veterinären inte kunde se något hål i leden som förklarade hältan så röntgade vi också. Då ser vi att det lossnat en bit av cesambenet på framsidan kotan... Så nu är det boxvila, pencillin och återbesök om två veckor för att röntga och eventuellt gå in och operera. Så nu jag ber till alla makter att han ska klara sig igenom det här. Jag kan inte tänka mig gården utan honom, han är vår lilla buse, den som alltid hittar på olika bus och upptåg. Som min sambo brukar säga, han är världens mesta häst (med många likheter med Mulle).