Long time no... skrivit..?

Ja, nu var det återigen länge sen något blev skrivit här. Det är så det blir ibland, jag har haft alltför fullt upp med att njuta av livet. Och hösten, denna den vackraste och i mitt tycke den mest fantastiska av årstiderna. Jag har kommit underfund med att jag är lite av en ruin-romantiker- jag älskar det gamla, det lite slitna, det charmiga förfallet. Kanske är det därför jag älskar hösten så mycket, hela naturen liksom signalerar att allt inte behöver vara så himla perfekt och fräscht, städat och iordningställt. Vissna blommor har sin alldeles egne charm, täckt av frost och glittrande i morgonsolen. Löven som glittrar av färger där de ligger i drivor på marken. Allt går liksom ner i tempo, blir stilla och eftertänksamt. Samtidigt blir luften klar och liksom hög i tak, tillåter tankarna att svinga sig högt högt upp och flyga fritt.



Vi har haft kurs i Beridet Bågskytte här hemma. Det är en mäktig känsla, en uråldrig kraft i att spänna sin båge, se sitt mål och låta pilen lämna dina fingrar och flyga mot målet. Kraften i bågen, ljudet av strängen och pilen som slutligen träffar sitt mål. Det är lätt att känna historiens vingslag, ett band till våra rötter.
Min älskade Grane visade sig dessutom vara en naturbegåvning som bågskyttehäst, så nu ser vi båda framemot fler kurser.



Emil tyckte att Grane var alldeles för lugn med bågen och skyttet, så han bestämde sig för att liva upp det hela med ge Grane sin egen huvudbonad. Fast Grane brydde sig inte nämnvärt om det heller. Han tyckte nog mest att vi borde sätta lite fart på det hela med att galoppera lite mer. Fast en bra bild blev det i alla fall.