Vikten av Balans

Saker i livet går ofta i perioder, jag kan nästan se det som teman i livet som dyker upp, tar fokus och mycket plats en stund för att sedan lägga sig till ro, ofta med en hel del insikter i släptåg.
Nu en period har det varit flera människor i min omgivning - vänner, bekanta eller flyktiga kontakter - som av olika anledningar valt att sluta med hästar. Det får mig att fundera på just vikten av balans - i det här fallet i livet. Jag tror verkligen att balans är livsviktigt, balans i allt vi gör. Lika mycket som vi behöver ljuset, så behöver vi mörkret, lika mycket som vi behöver arbeta och stimuleras, så behöver vi vila och återhämtning.
Jag tror att det om något blir ännu viktigare när man håller på med hästar. Hästar tar helt vansinnigt mycket tid, engagemang, pengar och energi. Det gör dom, och just därför tror jag att det är så viktigt att vi som valt att vara med dom tänker på att upprätthålla balansen. Annars blir vi brända, kanske till och med utbrända.
Jag kommer att tänka på en elev och bekant som ringde till mig en lördag, mitt på dagen, för några år sedan och frågade som man ofta gör om jag hade tid och vad jag gjorde. När jag svarade att jag och min sambo låg i sängen och spelade tv-spel och slappade så blev hon väldigt förvånad, nästan lite chockad och utbrast något i stil med "Va, kan sådana som du (instruktör och med så många hästar) spela tv-spel? Är inte du ute med hästarna jämnt?" Jag tyckte det där var väldigt lustigt, det är väl klart att jag kan göra andra saker än att vara med hästarna och att jag kan spendera en hel dag med att bara umgås med min sambo. Samtidigt så tror jag att det ligger något väldigt viktigt i det där. Hade jag inte hittat någon balans, utan lagt varje vaken minut på hästarna så hade jag kanske stått här utan sambo och utan att kunna känna den rena glädjen som det är för mig att rida och att umgås med mina hästar. Så, jag är oerhört rädd om min och min sambos tid tillsammans, jag kan ställa in hästarna tidigt på eftermiddagen på helgen för att kunna duscha av mig hästlukten som annars alltid är med och ha en hästfri kväll med min sambo eller med vänner, jag vårdar även mina andra lite mindre intressen, ger mig själv tid att slappna av emellanåt. Känns det jobbigt att gå ut och rida så avstår jag hellre. Jag låter det aldrig någonsin bli ett tvång att rida. Det tror jag är oerhört viktigt - det dåliga samvetet som många har när de inte ridit så mycket som de tycker att de "borde" är nog den snabbaste vägen till att döda glädjen. Har inte du kul, så har inte din häst det heller och då är det ju totalt meningslöst.
Så jag hoppas verkligen att ni är rädda om er själva, era hästar och er glädje och motivation, för när allt kommer omkring så får vi ju så oerhört mycket tillbaka av våra hästar också. Det är nog egentligen vår egen inställning, våra egna krav som många gånger är det som gör det jobbigt för oss. Vi måste hitta balansen.