Vemod

Nu lämnar min underbara praktikant Victoria mig och går vidare på egna ben in i vuxenlivet. Det känns oerhört vemodigt, jag har vant mig så att ha henne här till hjälp och att utbyta tankar med. Ett avsked är det väl egentligen inte, snarare en övergång in till något nytt. Jag hoppas naturligtvis att hon fortsätter vara här ibland, men det blir nog inte lika mycket. Ett vemod över det som man lämnar och samtidigt förhoppningar på vad som komma skall. Kanske kan vi någon gång genomföra våra planer.
Det har varit ett rent nöje att ha henne här. Hon har börjat glänta på locket till det magiska, till att rida med tankens kraft och i måndags satt jag här och kollade på när hon red min mäster och bara njöt. Tack för den här tiden, käraste Victoria!