måndag 7 mars 2011

Skolskritt

Ibland önskar jag att jag hade med mig papper och penna när jag rider, så jag kunnat skriva ned det jag kommer på på en gång. Det är liksom en ögonblickets insikt, som bäst förstås och beskrivs på hästryggen. Jag vet att Ewa nån gång hade för vana att ha på sig en sån där liten grej som man kan tala in i och som spelar in. Fickminne eller vad det heter. Det kanske inte vore en så dum ide.
I alla fall, det jag kom att tänka på idag handlade om att utbilda hästar. Det viktiga är inte att hästen kan göra exakt den rörelse man ber om, om det så är en öppna, sluta, skolskritt eller galoppiruett. Det viktiga är att den som utbildar känner vad som behöver läggas till i pusslet för att stärka hästen. Vi kan ta skolskritten som exempel. Skolskritten är något som växer fram hos hästen om man vet vilka bitar som behövs och vilka bitar just den hästen behöver.
Hos någon kan det vara problem med det jämna påskjutet, det vill säga bakbenens förmåga att ta tag mot marken och trycka ifrån istället för att bara pendla med benen, hos någon annan kan det vara förmågan att aktivera en specifik muskel, till exempel ländmuskulaturen, hos någon annan kan det vara en mental grej, hästen behöver känna stolthet innan han klarar av att göra en sådan rörelse eftersom dessa rörelser väldigt starkt hänger ihop med det känslomässiga planet. En fjärde kan behöva mer lek och energi, medan en femte kan behöva få känna sig fram i lugn och ro och sakta närma sig samling via skolorna. Ibland kan det vara så att jag måste jobba med en sak som för den okunnige inte alls ser ut att hänga ihop med skolskritten. Om man har en halvdan skolskritt så kan det vara så att jag känner att hästen till exempel inte tar i med sitt vänstra bakben på rätt sätt och då måste jag jobba med det. Då kan det för en stund se ut som att vi kommer längre ifrån arbetet med skolskritten och det kan rent av se sämre ut, medan hästen letar efter vad han ska göra och hur han ska kunna göra det jag ber om. Då gäller det att komma ihåg just det, det viktiga är inte att hästen gör just skolskritten, det viktiga är att vi jobbar med de bitar som just den hästen behöver för att komma vidare.
Det är också viktigt att komma ihåg att verkligen ge hästen tid att leta efter hur han ska göra det vi ber om. Jag jobbar med otroliga precisionskrav och ofta får jag jobba med att hästen ska hitta ett nytt sätt att använda sin kropp på för att kunna utföra det jag vill. Testa själv att försöka ändra vilket ben du skjuter mest med, vilket håll du helst går böjd åt, vilken höft du helst sjunker ned med och vilken du helst håller upp - det tar tid! Du kanske inte ens tänkt på hur du själv står och går? Det är många som inte har det, och det är fascinerande att se hur många som får stora problem med att hålla balansen, eller att överhuvudtaget röra sig när jag går in och jobbar med deras kroppar på samma sätt som jag jobbar med hästarna. Det är faktiskt en sån där övning som jag brukar göra med mina elever, den är väldigt nyttig.
Jaja, kanske ska jag leta upp ett litet block som får plats i fickan. Det är så oerhört mycket svårare att beskriva ögonblickets insikt i efterhand, insikten dyker ofta upp som en oerhört träffande formulering, glasklar och pricksäker.

1 kommentar:

  1. Intressant inlägg.

    Helt klart kan det vara värt att rida med fickminne om de klokaste ideerna föds på hästryggen :)

    SvaraRadera