Att umgås med hästar...

Jag har just pratat länge med en kär vän och som vanligt kommer vi in på väldigt djupa funderingar, hon och jag. Så nu sitter jag här och lyssnar på Raubtier och låter tankarna fortsätta komma ut.
Att umgås med hästar är själsdanande i allra högsta grad. Det krävs stort mod, själsstyrka, djup beslutsamhet och samtidigt en oerhörd känslighet, förmåga att vara lyhörd och inkännande, och den allra djupaste kärlek och respekt för andra varelser. Det är en balansgång att sammanföra alla dessa egenskaper och tyvärr så syns det alltför ofta människor som blandar ihop dessa inre kvalitéer med yttre maktmedel och tror att dom kan tillförskansa sig något slags "ledarskap" över dessa fria själar med hjälp av en brutal behandling. Det är en milsvid skillnad på att kuva en häst och på att ingå ett samarbete som för båda parter framåt och som ger båda lika mycket glädje.
Olika hästar kräver olika mycket av sina människor, men alla vill de se mod och beslutsamhet i sin människa. Tänk själv vilka människor du känner tillit till, det är dom som besitter en inre styrka kombinerat med känslighet.
Det som fascinerar mig så mycket med hästar är just deras förmåga att se igenom alla föreställningar och se sanningen därbakom, ofta långt innan jag kan se den. Du kan meditera hur mycket du vill och jobba med personlig utveckling och så vidare, men inför en häst så visar det sig vilka inre kvalitéer du verkligen besitter.



Texten jag lyssnar på just nu:
"Du tror att du kan regera elden med tvång
Tills dess att den bränner dig svårt"
Passande.